Idag var det en nästan-bra-dag för mig som proffsmorsa. Klarade nästan hela dagen, men bröt samman under eftermiddagen. Junior hade då varken ätit eller druckit något nämnvärt sedan i går kväll. Han var lite slö, sliten, hade feber, diarre och kräktes. Lilleman trimmade lite extra på mig, inte för att vara elak (givetvis) men för att han såg att mamma var i obalans och skulle liksom känna in det.
Slutade med att jag skrek BIG TIME på honom, samt satte mig på golvet och stortjöt. Tre sekunder senare var vi tre som tjöt och en som ylade.
Så har man skrämt ihjäl sina barn ytterligare en gång. Får hoppas att det inte ligger kvar i minnesbalken på barnen alltför länge.
Måste lära mig att inte gorma så förbannat. Och inte illtjuta och krypa ihop på golvet heller för den delen, jag är ju fan vuxen.
PS. Junior både åt och drack under sen eftermiddag. Har inte någon hög feber och har fått tillbaka rösten som han tappade bort tidigare i veckan. Det har vänt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kämpa! Lider med dig, det värsta är när barnen är sjuka. Man kan liksom inte stå ut med att man inte kan göra något åt det. KRAM
Det är bara att göra en Jesper Juul och tala om för barnen att mamma blev lite trött och att det inte är deras fel alls.
;-)
Styrkekramar! Du håller ut jättebra, kämpa på!
Inte vara för hård mot dig själv! Att göra som Anna skriver ovan låter bra. (Har själv nu, inspirerad av dig, börjat läsa Jesper Juul).
Tack alla. Jodå, jag gjorde som anna sa, talade om att mamma var trött, grinig och orolig för junior och därför blev jag arg fast det inte var lillemans fel.
Skicka en kommentar