Plötsligt så händer det...

Satt igår förstrött och bläddrade i en tidning på golvet bredvid lilleman. Han satt i all tysthet (+ i taket, mamma inte störa) och knåpade med legot. Hörde honom mumla för sig själv:

"Näe, det blir inte bra". Sedan lite högre, "Mamma, jag hittar ingen blå bit. Jag måste ha en blå bit."

Jag tittade upp och mina ögon tårades av lycka! Lilleman har byggt ett symetriskt mönster!


Ni vet väl vad det betyder??? HAN KOMMER BLI EN INGENGÖR! Mitt mammahjärta sväller över av stolthet.

För den som inte är så initierad i legobyggandets analytiska värld kan jag säga att samtliga (jag menar samtliga) av mannens och mina civ.ing-kompisar från högskolan har två saker gemensamt:

1) vi betraktades alla som mobbade, utstötta eller annorlunda under grundskoletiden, och
2) vi byggde alla symetriskt med lego.

Ordning och reda. Form och funktion är viktigt. Har man inte så det räcker med EN färg till legogarageet, måste man bygga om och fördela de färger man har symetriskt. Det bara är så.
Min mamma och min syster förstår fortfarande inte det resonemanget (men är å andra sidan de mest otekniska exemplen jag kan komma på, så här i en hast).

Även om ni inte håller med mig, erkänn, visst är det rätt häftigt att en kille på 2 år 3 månader kan bygga symetriskt, med tanke bakom, analyserade! Jag lovar, jag har inte någonsin styrt honom i dessa banor. Jag har aldrig sagt hur jag bygger, jag har aldrig korrigerat honom för hur han bygger (okej, jag erkänner, när han inte "säkrar skarvarna", alltså inte låser underliggande lager med nytt legolager så att det inte rasar, så korrigerar jag en del bitar ibland för att det ska hålla, men that´s it), så jag är ändå imponerad av honom.

Jag brukar alltid låta honom få lösa saker på sitt sätt; tar han på sig byxorna bakåfram får de sitta så, för att han ville det, tar han på sig två olika strumpor får de vara på, tar han på sig sju kalsonger - för att det var så roligt att ta på sig kalsonger själv - får de sitta på tills han blir svettig i rumpan och vill ta av dem. Så´n är jag.

Men ändå. Bygga lego symetriskt. Gud, jag tror jag dör av stolthet. Min lilla ingenjör.

Givetvis får barnen bli precis vad de vill när de blir stora (obs! undantag: Goth). Men visst vore det kul och vi genom vårt gemensamma vuxna liv kan dela intresset för teknik. Så mycket mer vi kommer glädja varandra även när barn-föräldrafasen är överspelad.