... är jag nervös. Vet inte hur dagen ska sluta (eller, jo det vet jag, den ska sluta bra eftersom jag har ett åtgärdsprogram). Men jag går liksom på nålar. Har ont i magen. Är orolig.
Ingen bra start. Igår kväll (natt) grät jag jättemycket. Känner ett sådant självförakt över mitt agerande och mina tankar. Mina två pluttisar är det bästa jag har. Jag måste vara mer rädd om dem (och mig).
Men det ska gå idag. Idag är början på det nya. För det finns ingen återvändo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du, det låter verkligen skitjobbigt. Jag kan inte riktigt relatera eftersom jag är notoriskt slarvig (och alltid sett det som en negativ egenskap). Därför kan jag också utan problem släppa allt, lämna stök och bök, bryta trenden och göra något annat. Och det funkar, så det borde ju funka för dig oxå tycker jag :-)
Du är stark som skriver om det och du har en väldig insikt i vad som får dig att reagera. Så, din åtgärdslista kommer att funka big time.
Kramar på dig
Lycka till!! Kram
Tack båda. Det går bra. Junior sover och lilleman och jag bygger med lego. Än så länge lungt.
Du fixar det! Du är så insiktsfull och med det kommer du jäkligt långt!
Och schysst åtgärdsplan har du också
You go girl!
Tack.
Ibland tror jag att det är ett problem att vara så insiktsfull. Det vore enklare att bara vara ett offer...
Skicka en kommentar