Dagen var... bra. Eller, för att vara exakt; Jag mådde psykiskt dåligt. Kände mig orolig i själen, skamsen för igår, trött för att jag grät för mycket och sov för lite i natt. Men trots det, så hade barnen en kanondag.
Så egentligen har jag nog idag vunnit på lotteri. Det här måste ju nästan vara som slutexamen, att jag mår dåligt, men kan tygla det och ge barnen en helt suverän dag, precis som de alltid förtjänar. Egentligen jättebra. Men jag känner fortfarande av gårdagen i kroppen, så jag går inte direkt omkring och jublar.
Vi gick upp tillsammans hela familjen i morse. För att jag inte skulle få allting själv. Klädde på barnen ihop och mannen tog vovsan på promenad. Frukost, läsa sagor på sonens rum och sedan somnade junior in för tvåtimmarspasset på förmiddagen.
Lilleman och jag byggde med lego nästan hela tiden. Han fick styra. Sedan lagade jag lunch som jag åt och lilleman inte ens tittade på. Jag brydde mig inte alls, slängde bara hans mat utan kommentarer eller sura miner efter måltiden och sedan gick vi till Stadsparken, jagade änder (faktiskt jättekul, fast tanterna blänger), lekte i sandlådan, gungade, körde med grävskopan och jagade änder igen på hemvägen.
Fika med varm nyponsoppa med vaniljglass i. Sedan lek på lillemans rum igen och byte av sängkläder både till honom och brorsan. Och lite stryktvätt. Sen kom pappa hem och dagen var officiellt räddad.
Nu sover båda barnen (sedan 19:10) och mannen och jag inväntar en rörkille som ska visa ritningar till huset. Sedan te och choklad i sängen.
TACK FÖR ERT STÖD.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Så ska en slipsten dras! STARKT jobbat!!!
Du, TACK för din kommentar i min blogg. Det var exakt, precis vad jag behövde höra. Jag har verkligen vänt ut och in på mig själv många gånger under året som gått. Detta har känts som ett misslyckande och jag brukar inte misslyckas. Jag kommer dock alltid fram till samma sak, att jag inte kunde ha agerat annorlunda och att jag inte heller kan göra någonting för att i efterskott ändra bilden av mig själv. Men du fick mig att se att detta kan vara en erfarenhet som jag kan använda, som faktiskt kan vara en merit. Tack igen. Synd att jag inte kände dig medan hela eländet pågick :-)
Kram,
Anna
PS Blir förstås hemskt nyfiken på var du har jobbat
Vad du är bra - så skönt att höra att det funkat bra för dig och barnen idag. VAr stolt över dig själv. Tusen kramar
Hang in there. Verkligen.
Jag tycker att du verkar hantera det jättebra! Du är stark i mina ögon, även om du kanske inte känner dig så själv.
Att må som du gör och samtidigt orka ta hand om två barn och hem ÄR fantastiskt starkt.
Kanske hjälper barnen dig igenom en del av det jobbiga också? Man ska aldrig underskatta nöjet i att jaga änder! ;) Jag hade själv tagit till det knepet när jag mår dåligt om jag inte hade varit så förbaskat rädd för fåglar - det låter befriande på något sätt.. :)
Jag tänker på dig och hoppas att du tar dig ur det jobbiga snart.
Stor kram!
Lisa och alla tack! Lyckan med att jaga änder så de kvackar, springer som yra höns (?) och flaxar kan inte nog överskattas.
Skicka en kommentar