Här spyr vi

Nämen, den här veckan blir ju bara bara bättre och bättre ... not.

När jag kom hem igår hade mannen spytt.
På kvällen (när mannen sov) spydde lilleman. Över sig, sängen, mattan.
Bara att torka av, duscha barnet, rulla undan ALLA mattor, bädda med frottehanddukar som är lättare att byta än sängkläder. Och hålla andan.

Det höll i 40 minuter. Därefter ytterligare fyra spyor med samma resultat: duscha barn som bara grät mer och mer, bya handdukar (och skit också, även sängkläderna för det gick igenom) och börja om igen.
Lilleman grät "jag vill dricka vatten" och jag tvärvägrade. För varje liten gnutta vätska kom en ny kaskad kräks. Kan säga att vi inte var vänner, direkt.

Sammanlagt kräktes sonen tio gånger under kvällen/natten. Jag vägrade att sova med mannen och förvisade honom in till sonens rum. Bättre att ha dem isolerade så kanske jag och junior klarar oss, resonerade jag.

Och som vanligt, efter varje moment TVÄTTA HÄNDERNA MED HANDSPRIT.
Och hålla tummarna för att mannen kan åka till Kina på söndag som planerat.

Men ... skam den som ger sig.

Det bästa:
Efter att lilleman spytt fyra gånger fanns det inget i magen att spy upp, så de resterande sex gångerna slapp jag duscha barn och byta sängkläder. Alltid något.
Jag mår bra.
Junior mår (kors i taket) bra.