Du är så fin.
Du har lärt dig så mycket saker.
Du vet vad lampa, mamma, pappa, storebror och vovsan är.
Du kan ta dig upp från liggande på mage till att sitta.
Du försöker äta själv med sked och det går bättre och bättre.
Du försöker bortsa tänderna själv.
Du har fyra tänder.
Du skrattar när jag nosar dig i magen.
Du tar tre-fyra nästan-kryp-steg framåt.
Du älskar att äta samma mat som vi.
Du kan klappa vovsan utan att nypa henne.
Du älskar din favvonalle.
Du backar och smyger medvetet runt köksön med gåstolen.
Du tar sats, springer några steg med gåstolen och håller sedan upp fötterna och låter den föra dig framåt.
Du tycker om att rasa klossar.
Du har snart lärt dig att läggar ringar kring konen.
Du pussas.
Du har små fjun på huvudet som börjar likna hår.
Dina klarblå ögon är det vackraste vi vet.
Tack för att du finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh, vad häligt det låter. Du är en toppen mamma som kan se det så här fastän du har det jobbigt.
Fint skrivet!
Junior och Lilla My är nästan exakt lika gamla alltså! Lilla My är född den 12:e.
Kämpa på nu! You can do this!
När jag läser detta längtar jag galet mycket efter min egen bäbis.
Jättefint.
Lantliv, BoN: Tack.
Anna: Aha, vad kul. Och tack för ditt fina inlägg. Jag tycker själv att den bästa medicinen är att konfrontera rädslorna och göra något positivt av dem. Du måste berätta vad du vill jobba med.
AbM: Det förstår jag. Det är faktiskt jättemysigt och alldeles underbart. Man bara glömmer bort det litegrann ibland.
Skicka en kommentar