Första arbetsveckan är över

Jag sitter och försöker reflektera över den.
Kommer egentligen inte ihåg allting jag har gjort. Uppgifterna flyter in i varandra. Jag har som vanligt hållit ett högt tempo, fixat kundrelaterade saker och fått nya saker på listan att utföra.

Mitt i allt arbete känner jag att det viktigaste av allt just nu, det är att den här perioden, som startade i måndags och som kommer att sträcka sig över nästan 1½ år är så värdefull. Jag känner mig så previligerad att på jobba lite grann och vara hemma med mina barn resten av tiden. Att under 1½ års tid ha möjligheten att fika i lekparken på en filt en vanlig torsdagförmiddag.

Ingenting slår det.

Jag är glad att mannen och jag har den här fördelningen. Det ger oss så mycket tid tillsammans med barnen.

Och ändå får jobbet sitt på något sätt. Jag ger verkligen järnet när jag väl är där. Inte minst känns det i ryggen och axlarna som har tagit lite stryk den här veckan.

Nu ska jag kolla hur mannen klarar läggningen av sonen.
Jag är lite bitchig och låter honom lägga lilleman själv (och det går allt annat än bra) av den enkla anledningen att mannen alltför lätt kör låt-gå-stilen så fort det tar emot. Alltså, vill inte lilleman sova en dag, så vips behöver han inte det (enligt mannen) utan kan få sova i våra sängar, fika, mysa, bla bla bla.

Det är bara det att en 2-åring inte vet när man gör saker ibland på mys och när det är vardag. Det är sådant som vi måste lära honom. Så nu får mannen ansvara för att lära tillbaka.
Jag hade detta elände med läggandet i 10 månader innan jag knäcktes. Grät flera kvällar i rad, inte för att lilleman inte kunde somna själv, utan för mannens bristande hjälp eller insikt att vara konsekvent och att man faktiskt måste bestämma över barnen. Att det faktiskt inte finns ett lätt sätt att få in rutiner utan att det handlar om konsekvens och nötning.

Så nu har jag bestämt att han får reda upp det här själv. Precis som jag fick förra gången. Nu när han är hemma halvtid med båda barnen kanske han också inser hur viktigt kvällstiden är för den egna tiden, så det motiverar honom säkert att få ordning på det här någorlunda fort.