Trivialdag

Inget revolutionerande har hänt idag.
Maken och jag tilbringade natten med att titta till junior sisådär 200 gånger eftersom han andades ansträngt, men inte tillräckligt ansträngt för att åka till akuten (enligt oss två lekmän, alltså). Urjobbig avvägning det där. Hur sjuka måste ens barn vara för att det är berättigat att dra upp dem ur sängen och sitta och uggla i ett väntrum i ett okänt antal timmar?
Jag antar att vi kommer att ställa oss den frågan otaliga gånger under barnens uppväxt.

Lite feber på toppen gjorde att vi tog en heldag inne idag. Igår orkade jag inte riktigt med det efter mina båda vaknätter, vilket gjorde dagen ovanligt eledig. Idag hade jag bunkrat upp med en rad aktiviteter att ta till ifall det behövdes.

Dagen som gick innehöll bland annat:
Fika på sonens rum med hans lilla servis (fast med riktigt fika)
Måla vattenfärger
Göra potatistryck med vattenfärger (hjärta, stjärna och döskalle (det sistnämnda kallade sonen för traktor hela tiden, jag kände inte för att upplysa honom om att mamma gjort ett kranium...)).
Läsa böcker.
Rulla boll.
Bada badkar.
Busa i sängkläderna (leka spöka med täcket)
Köra bilar.

Dessutom toppade jag med lite dammsugning, tvätt (junior har kräkts några gånger), matlagning * 2 samt när mannen kom hem; en egen utflykt till köpcentrat för inhandling av nagelvårdskit, nattkräm och soppåsar (!).

Roligare än så blir det inte.
Nu ska jag läsa Dorothy Sawyers: Naturlig död? och invänta Grey´s Anaomy.
Och lyssna till juniors andhämtning.