Så har helgen gått och vi är sjuka.
Sjukast av alla är givetvis jag. Jag har ju nästan feber. Snuvig. Ont i huvudet. Ont i hela kroppen. Vill bara dö. Är världens ynkligaste och ligger i fosterställning.
Fast ska jag vara riktigt ärlig är junior, den lilla plutten, den som är mest sjuk. Han är så hes att han inte ens kan gråta, snorig och harklig och kan inte andas utan att det rosslar och väser. Han har sovit nästan hela dagen. Försökte också med ett bad under kvällen, eftersom det brukar rensa luftrören, men inte den här gången.
Jag har under kvällen suttit i telefonkö i 30 minuter till barnakuten för att få lite råd och kanske medicin till plutten att sova på. Typiskt nog hann junior somna på den halvtimmen och låter för första gången idag ganska okej. Andas tungt, men ändå utan väsningarna.
Så jag lade på luren. Jag tycker att det är värre att väcka upp honom och dra i väg till sjukhuset på obestämd tid än att beska med en natt till. Vi ringer igen i morgon bitti ifall vi inte märkt av någon förbättring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hjälp. Jag håller tummarna nu för att ni blir friska snabbt. Gudskelov att det inte är kräksjukan, men det verkar bra nära lika illa :-/
Jo, lite illa, eftersom vi nu inte vet om det här var en engångsgrej, en sak som kommer vid varje förkylning, eller som i värsta fall hänger med under flera år.
Skicka en kommentar